Tågluff till Trondheim, Lofoten, Kiruna, Skellefteå, Delsbo

24 juni.

Tar lokalbussen till Torp och VY-bussen mot Oslo. Läser Agneta Pleijel; hon inleder med sin födelse. Tittar på foton. Drar slutsatser av bilderna. Jag tänker att bilder är bra underlag för berättande. Medvetandet byggs av motsatser, skriver hon; kallt och varmt, stort och smått, ensamhet och gemenskap.

Kommer till Oslo vid tvåtiden. Promenad till hotellet som ligger några minuter ifrån stationen. Tar en hamburgare. Vandrar upp till domkyrkan och regeringskvarteren. Renoveringsarbetet efter bombdåden pågår fortfarande och stora delar av området är avstängt.

Utanför Schibstedts huvudkontor hänger löpsedlarna från 22 juli 2011 kvar i montrar. Stark och värdig påminnelse. Vi går till nya folkbiblioteket Deichman vid operan. Oslo har lyckats samla tre ikoniska hus i samma kvarter: Operan, Munchmuseet och nya biblioteket på en yta, obetydligt större än Sergels torg. Bra jobbat. 

25 juni Trondheim.

Tidig väckning. Frukost på stationen (take away) och tåget mot Trondheim som kör i en långsträckt dalgång. Bergen blir högre ju längre norrut vi kommer och efter några timmar börjar klättringen. I Dombås är vi som högst på dryga 600 meter. Norge är sociologernas paradis lärde jag mig på Socialhögskolan på 70-talet. Tänker på sociologen Saetra, han med grön ekosocialism på 70-talet, när vi sveper förbi de små gårdarna som ligger utslängda på bergssluttningarna. Det är en välmående landsbygd.

Utmed stambanan är det enklare att leva; bra kommunikationer och möjlighet att pendla. Som invånarna i Lillehammer med 18 mil till Oslo. Tar knappt 2 timmar. 

Norge är ett land med naturälskare, äventyrare och upptäcktsresande. Motsägelsefullt att man skapat sin nationella förmögenhet på fossila bränslen. Känns som de flesta norrmän på landsbygden bor i en sluttning. Branta trädgårdar och odlingslotter. Gården blir en skidbacke. Har de större hjärtan och bättre fysik än oss andra? Vart man än går väntar en uppförsbacke. 

I Trondheim är vädret ljuvligt och vi är på havsnivån igen. Centralstationen ligger tätt intill fjorden, lite som Jönköping. Vi äter en underbar fisksoppa i gamla stan på fänkål, fond, räkor och vit fisk innan vi drar oss upp till Nidarosdomen. Stängd idag men i morgon är det orgelkonsert halv sju. 

26 juni Trondheim.
En plats som tömts på folk kan kännas vemodig, som turistorter efter högsäsong och sommarhus på hösten, skriver Pleijel. Eller lägergårdar efter avslutat läger, tänker jag. Så tomt och ödsligt. Det är som ett stort hål i magen.
Vi äter frukost med M. Ut på stan. Bra utbud i butikerna. En stad att leva i. 42 000 studenter (jmf Gbg med 52 000) Pizza i Bakkeland, den gamla staden och vidare till Nidaros för orgelkonsert. En fantastisk orgel. Hann också ett besök på stadens bibliotek och fika på kaffet. På kvällen höjs pulsen när vi läser att morgondagens tåg är inställt på grund av lokbrist. Vi ser hur den planerade kedjan av hotell -och platsbokningar fallerar. Men det löser sig och vi somnar i förvissningen om att det finns ett tåg som väntar på oss i morgon. 

27 juni Nordlandsbannan.

Uppe tidigt. Frukost och sedan till stationen. Tåget går i tid dessutom. Vi färdas utmed fjorden till Steinkjer och passerar flera samhällen som känns livaktiga. Vi ser butiker, sjukhus, vårdcentraler, fabriker och många mindre jordbruk. Vi befinner oss norr om Östersund om vi drar en linje över till Sverige. Där utflyttningsbygder, utarmade byar och en samhällsservice i brant utförsbacke. Här ligger klungor av hus, odlad mark och båtar förtöjda vid bryggor. Det känns levande på ett sätt som vi sällan ser på den svenska landsbygden i norr.

Efter tre timmar lämnar vi fjorden och klättrar upp på fjället. Vid Trofors ligger en fönsterfarbik utmed spåret. Det är små samhälle, till synes utslängda i ensamheten; det är 4.5 timmar till Bodö och lika många till Trondheim. Vad kan de ha för liv här? Det känns som Osebol i norra Värmland. 

28 juni Bodö.

Vi kommer till vägs ände efter 12 timmar. Några hundra meter från stationen ligger Stordalens hotell där vi bor. Ett grandiost hotell alldeles vid vattnet. Vi går genom staden mitt i natten men i fullt dagsljus. Nu är vi i midnattssolens rike. På morgonen utcheckning efter frukost. Det är drygt 30 grader och vi lämnar väskorna på förvaring och går utmed kajen. Nya hus och runt hörnet, Stormen, det stora nya biblioteket. Där söker vi skydd för solen, köper kaffe och sätter oss i läsfåtöljerna som inspirerats av AJ:s ägget.

På eftermiddagen tar vi Hurtigrutten över till Lofoten. Vädret underbart och resan fantastisk. 6-7 stopp i små fiske -och sommarbyar som ligger där ingen kan tro att någon kan bo, inte ens på sommaren. 

29 juni Svolvaer Lofoten.

Regn, mycket regn idag. Dessutom hård vind. Vi bor några meter från kajen på ett enkelt hotell, resans sämsta, skall det visa sig. Vi tar spjärn: först frukost och promenad till stan som är sliten förutom alla nya hotell runt hamnen. Buss till Kabelvåg, ett samhälle med en stor träkyrka, en marknad och några fik. Därefter tillbaka till hotellet där vi blir inregnade under eftermiddagen och jag läser ut Pleijels bok. Har varit en bra reskamrat men något splittrad i dramaturgin. Bra språk. Intressant tanke att en del av oss är betraktare medan andra är påverkare som vill driva frågor. Numera anser hon sig vara en betraktare i de flesta frågor. Känner igen mig. 

30 juni Henningsvaer.

Lång frukost. Buss. Sol och varmt fram på dagen. Ett Smögen på Lofoten. Många turister. Träffar en kvinna från Kalmar. Gift med en lofoting. Tre barn. Driver smyckebutik. I köper silversmycke med läderband. Fisk på Thon hotell på kvällen. Hälleflundra. Norrmännen kan sin fisk. 

1 juli på väg till Narvik.

Buss till Narvik. På hållplatsen träffar vi några svenskar som påminner om gamla bekanta från Borås. Och mycket riktigt, det visar sig vara rätt. Har inte setts på 40 år. De kliver av vid flygplatsen. Narvik är ingen charmig stad. Men bra hotell med takterass där I avnjuter midnattssolen till långt fram på natten. 

2 juli på väg till Kiruna.

Första klättringen efter Narvik är magnifik. Kör på en smal remsa utmed bergväggen med bråddjupet rakt utanför fönstret.Obegripligt att LKAB använder samma smala spår för sin malmexport. En stor del av det svenska exportvärdet dansar ner för denna bergssida. Räknar till 70 vagnar vid ett möte. Vad händer vid en urspårning eller att attentat här? Hur lyfter man bort ett lok på denna smala avsatts?

Vi klättrar till 600 meter vid Riksgränsen. Björkliden, Abisko, Torne träsk och Lapporten sveper förbi. Starka varumärken i den svenska naturkulturen. I Kiruna möter vi en död stad på slutningen ner mot gruvan och stationen. Tar bussen till gamla busscentralen men som nu befinner sig i ett ingenmansland varför vi rullar med till den nya staden, drygt 4 km bort. Går av vid stadshuset. Härifrån blir det taxi till folkhögskolan. Mat och vila och senare på kvällen, en lokal öl på campingen intill. 

3 juli Kiruna.

Vi satsar på gamla staden. Promenerar ned till gamla huvudgatan där de flesta fönster är igenspikade. Gallerian, där jag en gång köpt en dunkappa, är stängd. Vid det stora kongresscentret är parkeringen övergiven. I den foajén ligger termosar och porslin utspridda över golvet. Det ser ut som personalen släppt vad de hade i händerna och promenerat hem. Känslan går nästan inte att beskriva. Det är som en kuliss; en hel stadsdel, tömd på folk. Det påminner om Berlin under DDR-tiden; gator, hus, belysning, men inga människor.

Stadsomvandlingen ställer många frågor om hur minnen och tillhörighet är kopplat till den miljön där man växt upp eller bott under en längre tid. Det påminner om tiden när man byggde ut Norrlands älvar; hus och hem  hamnade under vatten och med dem också minnen och känslan av anknytning. 

4 juli Kiruna.

Taxi beställd till 10.00 som tar oss till stationen. Tåg till Luleå. Loket, som spårat ur under natten, är bortlyft. Man blir varse hur sårbar infrastrukturen är. Byte till buss och vidare mot Skellefteå där vi går husesyn i SARA-huset. Skellefteå ligger vackert vid älven. Här har det satsats på arkitektur under åren och den påminner om Örebro eller varför inte Alingsås

5 juli Skellefteå.

Frukost och vi hinner en tur in på biblioteket i SARA-huset innan vi går till bussen som tar oss till Umeå där vi byter till tåg som kör oss till Hudiksvall.

6 juli Hudiksvall.

Frukost och ut på stan för att handla kalsonger. Besök på Hölick och bröllop i den lilla kyrkan. 

7 juli Delsbo.

Delsbostämman. Börjar med gudstjänst i den stora kyrkan - en basilika. Fullsatt. Måste vara över tusen personer. Fin högtid, särskilt dansen till spelmännen. Det är ömsint, nästan sirligt, tyst, endast prassel från kjoltyg och lätt skrap av skosulorna mot stengolvet. En värdig avslutning på en resa som börjar i ett köpcentra på västkusten och avslutas i en mäktig kyrka i Delsbo.